Hejsan allihopa!, nu har vi äntligen fått en bra uppkoppling så här kommer ett försök till ett blogginlägg!
Just nu sitter vi nere vid poolen på vårt hotell i Santa Fe. Vi har åkt in i staten New Mexico nu och tidskillnaden mellan oss och er har blivit åtta timmar!
När vi var i San Antonio bokade vi genom telefon en heldag på Ranch Cortez utanför Bandera. Vårt intresse låg i att få rida lite häst, men även att se vad andra aktiviteter kunde erbjuda på ranchen .
Vid 8:a-tiden på fredag morgon anledde vi till Rancho Cortez och mötte där en trevlig kvinna i receptionen. Efter det tog det inte lång tid innan vi fick träffa ägaren Larry Cortez. Han var minst sagt en rolig figur och fick en ett flertal gånger att brista ut i skrattattack!
Larry Cortez, en stolt ägare av Rancho Cortez och inte för att glömma ett stort fan av "the swedish bikini-team".
Vi blev också presenterade för ranch-hunden Gunnar. Behöver jag ens tillägga att han blev en snabb favorit?
Vi frågade Larry om hur många cowboys han hade på ranchen och vi fick svaret vi vill ha:
"How many do you want"
JACKPOT!
Klockan 9 var vi bokade för vår första "trail riding" och vi var spända inför mötet med våra cowboys!
Vi blev presenterade för våra tvättäkta cowboys, som enligt fakta var både de bästa och snyggaste i hela Texas!
Här på bilflaket syns Rusty!
...och här Cody bredvid en rätt så nöjd Marie!
Vi tilldelades var sin häst och det här blev uppdelningen:
Marie och Utah
Martina och Popcorn
Kamilla och Spot a.k.a Cyclon
Joanna och Wild thing
Och så här så det ut i action!:
Lungt och sansat men ack så fridfullt!
Texas har för övrigt visat sig vara vansinnigt vackert!
Efter ridningen hade vi lite "dötid" och då såg personalen till att vi hade något att göra. Rusty var snäll och tog oss med hans pickup-bil och vi åkte där bak på flaket "texas-style", bland hö och reservdäck!
Vi kom till ett stort fält där han öppnade grinden och körde in bilen. Allmän förvirring råde, eftersom det mot oss kom ett tiotal "texas long horn" springande. Och herregud, de var inte små!
Inte direkt en vanlig ko från Skånemejeriet!
Joanna fick guidad tur och såg skräcken mitt i vitögat! (med Rusty som skydd precis bakom naturligtvis).
Marie och Martina var hårt uppvaktade av alla tjurar!
Efter vår lilla utflykt åkte vi tillbaka till ranchen för att avnjuta lite härlig lunch!
Efter lunchen var det dags för ytterligare lite hästridning ute i spår, för att avslutas med lite snabbare ridning i "arenan". Eller snabbare och snabbare, för Joanna och Kamilla handlade det mer om att backa runt, runt med den satans hästen. Marie och Martina däremot hopplade runt i hagen som de aldrig gjort något annat förr!
Efter ridningen tog vi en titt på fölet som stod några hagar bort, och det var minst sagt en söt lite sak vi fann!
"Phillie" var hungrig!...
...och Kamme tyckte den var i en lagom storlek! (plus att de hade samma hårfrisyr)
Efter en het dag i solen med massa hästar och andra illaluktande saker var vi minst sagt värda en härlig dusch. Så mot duscharna begav vi oss mot duscharna. (vi hade nämligen vid detta tillfället redan blivit övertalade att sova över på ranchen och därmed hyra en stuga).
På kvällen var det dags för rodeo ner i byn Bandera. Vi visste inte riktigt vad vi skulle vänta oss men vi hade hört att detta var det stora som hämnde varje fredagskväll. Bland annat skulle vi få se alla småtjejer från Rancho Cortez köra "barrel racing" som så ivrigt hade tränat detta under en hel vecka på ranchen.
Låt mig säga att det blev många skratt under hela rodeon. Där satt vi, fyra svenska tjejer, sminkade och fixade i håret. Runt om oss satt förutom långtkörande föräldrar, texasbor i skjortor och cowboyhattar. Ja, vi stack ut!
Här syns Sherie Zimmerman och hennes nyblivna man Jay Housholder. De firade en del av sin smekmånad på Rancho Cortez och underhöll oss på våra hästridningar!
(Thank you so much Sherie and Jay, we had a blast during our stay and got many good laughs from you. Good luck with everything and hope you all enjoy your stay in august again :) )
En annan favorit vi träffade var våran allas Sussie! Vi sågs faktiskt första gången på IKEA i Houston, så när vi dök upp på Rancho Cortez blev hon och hennes dotter Stephanie minst sagt överraskade! Här på bilden syns Sussie, Joanna och Kamilla förfestandes i Sussies bil på rodeon.
(Thank you Sussie for many good laughs in the back of the car. Best "preparty" ever! Say hello to Stephanie and ofcourse the husband of yours! :)) See you in next IKEA !
Som sagt, vi hade minns sagt ingen aning om vad vi skulle vänta oss på rodeon så vi blev minns sagt chockade när...
Så här dricker en riktigt cowboy en Budweiser!
Barrel racing i senior-klassen! Och ja, vi var inte fullt så snabba när vi fick testa på detta på ranchen!
"Allt detta för en morot? Idiot!"
Bull riding är en farlig sport!!
Så här ska det se ut!
Efter rodeon fick vi träffa clownen som skyddar cowboysen och underhåller publiken varje fredag!
Vi testade även på "utelivet" i Bandera och hann med hela två barer på 15 min! Aldrig förr har jag sett folk se så rädda ut som när vi gick in på baren. Hade vi verkligen sett ut som fyra spöken hade jag mer förstått deras miner.
Bilden: Äntligen ett uteställe som förstår att tjejer alltid går och kissar två och två!
Efter en lång dag med allt från hästridning till rodeo och tjurar åkte vi tillbaka till ranchen igen. Där möttes vi av cowboyen Rusty som tände en "campfire" för oss och berättade riktiga vowboyhistorier.
Man kan inte annat än att medge att vi trollbands en aning av Rustys historier!
Efter en underbar dag väntade sängen och vi vaknade nästa morgon för att äta frukost och åka hem! Vi hade dock missat att ytterligare en ridning ingick, så ut i spåret med våra hästar begav vi oss igen! Efter ridningen sa vi hejdå till alla och det var minnst sagt med en tår i ögat man lämnade Rancho Cortez!
Vi skulle slutligen vilja tacka all personal på Ranco Cortez för en underbar vistelse och även allt trevligt folk vi har mött! Ni har gjort vår vistelse på Rancho Cortez helt perfekt!
Vi har haft underbart kul och detta är definitivt en händelse vi kommer komma ihåg resten av våra liv!
TACK!
Och nu som läser om ni någon gång "har vägarna förbi" Texas så glöm inte bort Rancho Cortez!
Just nu är vi som sagt i Santa Fe och vi har ungefär två dagar kvar här innan vi lämnar för att åka vidare mot Grand Canyon och LAS VEGAS!!
TRTG är just nu i Austin och diskuterar vilken kändis vi hade velat vara för en dag! Vårt internet här på hotellet är tyvärr dåligt nu så vi kan varken ladda upp foto eller videos på bloggen.
Imorgon åker vi förhoppningsvis (12-timmars bilfärd) till Santa Fe och då får vi hålla tummarna för bättre uppkoppling. Så fort vi har bättre internet kommer foton och videos från Ranch Cortez bli uppladdade på bloggen!
Ta hand om er!
Fridens!
/ The roadtrip gang, TRTG
TRTG are right now in Austin and discussing what celebrity we would be for a day. Our internet-connection here is unfortunally quite bad so we can either upload photos or videos on the blog.
Tomorrow morning we're going to drive hopefully (12-hours drive) to Santa Fe and we're crossing our fingers that the connection will be better then. Soon as we have good internet, pictures and videos from Ranch Cortez will be uploaded on the blog.
Take care and talk to you soon! / The roadtrip gang!, TRTG
Då var TRTG tillbaka igen med nya uppdateringar och upptåg!
Innan vi lämnade Houston för snart tre dagar sedan åkte vi inom "Houston down town aquarium". Vi såg alla fram emot att se lite fula fiskar, men framför allt att se lite läskiga hajar! Vi märke snart att vi absolut höjde snittåldern på besökarna. Majoriteten där inne var nämligen småbarn med färgglada tröjor för deras fröknar inte skulle tappa bort dem. Tur att vår mentala ålder är lägre än vår fysiska så vi trotts allt kunde smälta in någorlunda!
Kamme hade svårt att haja att hon verkligen var på akvarium! (Bjuder på den Maja)
Här är en av 7-åringarna på akvariet som sprang runt. Nero var som tur vad i en inhägnad!
GOLD DIGGA! Först en helt drös med pärlhalsband i N'olens och nu en proppfull skattkista! Tina, nu får du ge dig!
Marie verkar missnöjd med livet som dykare! Det blev en kort utflykt med ett minitåg!....
...och då såg vi bland annat en sådan här haj i en stor vattentunnel...
...och en sån här som garanterat ger en mardrömmar!!
Efter fiskefesten åkte vi, med våra kära Torleif såklart, vidare till San Antonio. Här hittade vi vår bostad i Homegate Inn and suites. Här har vi nu varit två heldagar. En dag med lite turistande och för en gångs skull en dag med lite sol, bad och allmänt slappande.
En dag i Downtown, San Antonio:
Remember "the Alamo". Slaget om San Antonio utspelade sig här.
TRTG och en tvättäkta Texas-polis!
Kamme ställer upp för trötta fötter! Här i mitten en docka av världens fetaste MAN på "Ripley's believe it or not". Vi avnjöt en härlig middag längs River Walk... I familjen Pagmert/Nilsson är vett och etikett viktigt!
...och som grädden på moset avslutade vi dagen med en 35min lång båtfärd längs riverwalk! (med statsinformation)
På flyktingbåten!
Imorgon bitti klockan 07.00 ska vi åka mot Banderas! Där ska vi på en dagsutflykt på Ranch Cortez och rida häst, grilla, bada och avsluta dagen med en mysig "campfire" runt den öppna elden samtidigt som cowboysen berättar rövarhistorier. Ska bli otroligt roligt!, vi ser dock inte fram emot faktan av att man måste ha långbyxor när man rider. Vilket i vårt fall betyder jeans. Tänk er att sitta med tighta jeans i en bastu...just precis!, inte helt lockande!
Hur som helst kommer det nog verkligen bli en minnesvärd dag!
OBS!!!!
För att ni var så duktiga att kommentera förra inlägget kommer här nu en liten bonusvideo från TRTG!
Vill inte avslöja för mycket så säger istället bara : TITTA OCH NJUT!
ps. videon ska vara mörk de första 20sek, det är en del av det "coola".
Vi läste i vår guidebok att "du kommer att köra fel mer än en gång i Houston", JO TACK, vi vet det nu!!
Nä, oj, nu ska vi inte börja detta inlägget med en massa negativt "laddade" meningar, istället kan vi berätta om hur våra sista dagar i NO varit och om hur vår tvådagars vistelse i Houston blev!
Enjoy folks!
På sightseeing-fronten i New Orleans besökte vi gravplatser, det var dödstråkigt! Skämt och sido, det var faktiskt intressant och se, speciellt när man jämförde det hela med svenska kyrkogårdar. På de allra flesta "stenar" var det skrivit på spanska, vi vet dock inte om det var för spanjorer(eller mexikanerna) ofta är katoliker eller om det endast hade något att göra med området vi befann oss i? Kommentera om du vet! (eller bara har en smart/rolig gissning).
___.
Känns inte som det var "vanliga Svenssons" som begravdes här!
-_
Kanske var där här uttrycket "sex laxar i en laxask" myntades! ?
Vi gjorde även en snabbvisit på den berömda kyrkogården "Lafayette". Snabbvisit betyder i detta fall att vi åkte förbi på motorvägen med gravplatserna på höger sida. Stället var så gigantiskt stort, att det till och med behövde vägnamn för att det över huvud taget skulle gå att hitta till rätt gravplats.
Den andra delen i vårt turistande var kanske mindre trevlig, men ack så viktig att se. Eftersom vi var i självaste hjärtat av New Orleans kändes det som ett måste att se de skador Hurricane Katrina gjorde för snart fem år sedan. Innan vi begav oss ut hade vi fått en hel del information av människor som upplevt hela tragedin och därmed fått höra deras personliga berättlser. Och man kan inte annat än att medge att de samtliga berörde en. Vi hade till exempel ingen aning om att staden till största del stod under vatten i två veckor och att många stadsdelar drabbades av hård kriminalietet efteråt (många illegala flyktingar tog chansen att ta sig in när staden var "vidöppen".
Vi hade fått adresser av en polis som testades båda! Det man fick se var rätt skrämmande. Den 29 augusti har det gått fem år sedan stormen och fortfarande håller människor på att försöka bygga upp sina hus igen. Mest slående var det stora antal hus som faktiskt stod helt övergivna. Överallt låg övergivna hus med trasiga fönster och överbevuxna trädgårdar.
...vissa hus var också numera obefintliga... (eller är det bara modernt med så kallad "öppen planlösning"?)
Så nu ska vi inte tråka ut er mer med tråkig text och tragiska bilder. Nu övergår vi helt enkelt till det vanliga igen!
(det mer oseriösa har ju varit vår grej)
När man är i New Orleans är det tydligen "obligatoriskt" att testa drinken "Handgranade" och gå på strippklubb, vi valde dock att hoppa över det andra alternativet. Så tyvärr alla ni läsare som vill ha sådan bilder så kan jag hänvisa till Google istället!
"handgranade" serverades givitvis i en handgranat! Fyndigt! (smakade ungefär som en sur pigelin. Betyg: 5/5 toast!)
Ledsen att göra er besvikna, vi gick inte in där heller!
Di ska bara ha, ha och ha. Aldrig ge och ge...
Martina, "mannen med kulor"(numera utan) och Marie glittrar ikapp!
Kebabmannen släng dig i väggen!
Några av New Orleans och Bourbon-streets otroligt vackra balkonger!
Eftersom vi har varit lite sega med uppdateringarna kommer här nu också en snabb resumé av Houston. I Houston har vi egentligen bara tillbringat en heldag plus några timmar på kvällen igår. Det betyder därmed att vi inte hunnit göra allt för mycket skada...än.
I morse när vi vakna åkte vi för att kolla på San Jacinto som enligt fakta ska vara världens högsta monument! Anledningen till varför monumentet stod där, var för att minnas alla krig mellan amerikanarna och mexikanerna(de bråkade förmodligen om ägande rättigheter till Taco Bell?).
Givetvis hann vi även med en del hoppbilder!
Kamme är hopplös på alla sätt!!....
Efter ett sådant här icke spänningsfullt äventyr kände vi att vi behövde lite mer action igen. Och vad är egentligen mer actionfullt än en KRIGSBÅT??
Så vad gör vi då, jo självklart letar vi upp en sådan!
En krigsbåt, det är en båt man krigar med det! Jodå så att eh...
Schyssta bomber gör en alltid en exalterad!
Ombord fanns livs levande sjömänn! Här på bild Mariez , Jonaskovic och Martéus! (obs! personerna på bilden heter egentligen något annat).
Lillasystrar är farliga saker! (eller hur Kristoffer, Kristian, Magnus och Oscar?)
Antingen är sängarna små eller är de helt enkelt inte byggda för personer över 180cm!
Det är inte dåligt att kunna kriga och göra "V-tecknet" samtidigt!
Det började bli långtråkigt så Kamilla försökte lätta ankare! , det var dock lättare sagt än gjort!
Nere i fartyget (man hade tillgång till två våningar nedåt) kunde man röra sig någorlunda fritt och kunde på ett flertal ställen se nästintill obevarade saker som har varit på fartyget sedan det slutade användas (efter 2:a världskrigets slut).
Vad sägs om en klippning?...
...eller en klaustrofobisk upplevelse?...
Kanske sugen på att lätta på blåsan lite?
Fartyget hade för övrigt endast 26 toaletter! Låter kanske helt okej, men med tanke på de 1300 som var verksamma ombord hade nog fler varit NÖDVÄNDIGT! *trumriff*, tack!
Snart ska vi åka vidare till San Antonio där vi ska stanna i ungefär två dagar, precis som vi gjorde här.
Just det!, Vi ska också nu innan vår avgång från Houston besöka ett aqvarium som har hela FEM olika sorters HAJAR! Fy fasiken!
OBS! Kan också passa på att tipsa er om en ny video som snart är på väg upp här på bloggen. (ja, ni behöver inte vara oroliga, den är mer seriös än förra). Så håll utkik de närmsta dagarna!
På återseende / TRTG
Till Anja: Hej Anja, roligt att se att du hittat hit! :) Nu vet jag att pappa är på Kreta, men när han kommer hem se till att ha bra koll på honom, det är lurig jäkel! Hoppas du själv också får en fin semester. Ha det bra och tack för att du läser bloggen! : )
Till Anonym: Vem är den anonyma (förmodligen en kille) som kommentera att han med brukade leka "kast med liten dvärg". Tips är välkomna!
Nu är vi inne på vår fjärde dag i N olens som man uttalar det här! Eller som vi svennar säger, New Orleans! Vi bor på O' Keefe Plaza hotel, jodå ni hörde rätt, FANCY FANCY!!
Igår testade vi för övrigt på festlivet på den kända gatan Buorbon-street. Överallt spelades det livemusik där Jazz och Blues var de som dominerade mest!
Vi hamnade bland annat på en karaoke-bar där det dock tog tre låtar att förstå att det var en sådan, majoriteten sjöng nämligen riktigt bra. Det blev alltså ingen skönsång från vår sida..., vi ville inte dominera för mycket...!
gatan heter så...
Tradition här är att man kastar de så kallade "Mardi Gras"-pärlor till varandra. Bland annat sker detta från balkonger längs gatan. Vi var inte riktig förberedda på detta då vi trodde denna sed endast förekom under självaste högtiden. När då första halsbandet kom flygande var det alltså en smärre chock!
För vissa populära slutade kvällen förutom med ryggont, så här...
Martina har alltid varit glad för stora fylliga kulor!
Hade ni mammor blivit glada om man kom hem med en sådan här sexbomb?
My name is Bomb, Sex Bomb! Här är några av männen bakom våra kulor, Neil och Sjon (uttalas Sean)! Vi fick samtliga halsband av dem. De fick dock inget i utbyte!
Thank you for the beads Neil and Sjon! : )
Slutligen har vi en liten bonus till er! Vi spelade in denna igår på toaletten lite spontant bara!
(OBS! Varning för viss ironi och parodi på diverse kända "mode-bloggar" i Sverige)
Thats it! Fortsätt kommentera! Fridens!
/ TRTG
Till faster Yvonne: Hej Faster! Vad roligt att du har hittat till bloggen och kommenterat! Vi har det bara bra här och jag är säker att vi fortfarande kommer prata om vår resa i många år framöver! Roligt också att farmor Svea har fått sett lite hur vi har det här borta! Får skicka hem Pappa dit fler gånger! Ta hand om dig och hälsa Jan! Kram / Kamilla
Till MAGNUS BILLING # 5: Hej Magnus, kul att se att du äntligen lyft dig från dassalocket! Vi vill egentligen bara meddela att både placering 1 & 2 är upptagna, och så vitt jag vet är även placering 3 & 4 upptagna (mamma och pappa), så nu är du alltså BILLING NUMMER FEM, INGET ANNAT! . Ps. fortsätt kommentera på din så kallade "fria tid" (dasset). PUZZ *fnizz* *thihi* ;)
Till Gyllende gripen: Linda, du är nog ett av våra största fan! (engelskt uttal på "fan", annars blir det nämligen ett fult svärord) Vi kan alltid lita på dina klockrena kommentarer oavsett väder och vind! Fortsätt så! Kram!!
Och till alla andra:
KOMMENTERAR NI INTE SÄGER VI UPP KONTAKTEN NÄR VI KOMMER HEM! (gäller dock inte mamma och pappa Billing, på grund av tekniska problem)
Roadtripgänget har nu landat i New Orleans men tänkte uppdatera er om vistelsen i Pensacola. (lovar att vi ska skriva om New Orleans också:).
Det fanns inte så mycket att göra då det regnade två av tre dagar så vi kunde inte ligga på stranden. Men lite tid vid poolen mellan skurarna blev det allt:)
När molnen kommer hittar man på annat, en trip till NAS (Naval Air Station) och ännu en trip till ett stort Outlet i Alabama ( ja ni läste rätt, shoppinggalna som vi är så åkte vi till en annan stat för att shoppa:)). Det blev en del nya fynd.
Det var ju även vår Nationaldag i söndags som firades med en egen gjord picknick som avnjöts i sängen på motelrummet :) Supergott var det, kan dock inte rekommendera vår efterätt som var Fudge. Det såg väldigt mumsigt ut i affären men det var det inte.
När vi körde in och såg skylten "Id-kontroll" så trodde vi att vi var på fel ställe och skulle bli avvisade direkt. Marie som satt bakom ratten hissade ner rutan och sa lite nervöst: " Vi tror vi är vilse, var ligger museet?" Killen iförd uniform tittade oförstående på Marie och bad om körkortet. Marie tar upp det och militären tittar knappt på det och säger att museet ligger till vänster längre upp på vägen. Skrattande kör vi därifrån och känner oss lite som dumma turister:)
Trots problem vid grinden så kom vi fram!
Väluppfostrad som Kamilla är så kände hon sig manad att hälsa fint:)
Marie ville hellre leka pilot:)
Såna här hade vi hoppats på att få se live..
.
...men vi fick nöja oss med dom här:) inte fy skam de inte
Den här skylten gillade vi.
Den här gillades inte lika mycket...speciellt inte när vi såg den på vägen ut:)
Trots att vi nog körde runt på en del områden som vi inte fick vara på så var det väldigt intressant att se hur stället var uppbyggt som en liten by. Där fanns bl.a. kyrka, idrottsplats, snabbmatställen och ett flertal gym.
Som Joanna sa: "Vem hade inte velat ha ett sommarjobb på Starbucks här?"
Självklart står vi alltid stilla när vi tar sådana här bilder...NOT!
Blir ni chockerade om jag säger att vi åter igen sitter i vår kära Torleif på väg till nästa destination? Nej, förmodligen inte! Hur som helst sitter vi här nu igen, stereon är maxad och humöret på topp! Bakom oss lämnar vi Panama City beach där vi har bott de senaste tre nätterna på Coconut Groove Inn. Ett för övrigt lagom sjaskigt motell för att resekassan ska räcka (enda till Las Vegas vill säga) och gångavstånd till stranden, vad mer kan man begära?
När vi ankom i måndags var det ingen av oss som hade mer ork till än att äta sushi och spela plump vid poolsidan. Tisdag däremot gick vi upp vid nio (det är då klockan nämligen ringer) åt frukost och begav oss ner till stranden, eller beachen som vi säger här i staterna! Efter många timmars stekande och spanande begav vi oss hem för en kall dusch för att sedan återvända igen till stranden. På stranden låg nämligen ett ställe som hette ”Pineapple Willy’s”, ett ställe som med sin havsutsikt och harmoniska atmosfär snabbt blev en gemensam favorit.
Helt OK utsikt minns sagt!
Efter middagen gick vi med en fet drink i handen för att se live-bandet spela. Bandet skulle börja spela klockan 8.30, men klockan tickade på och vi tyckte samtliga att det var konstigt att de inte hade startat då klockan faktiskt började närma sig 9.30. En timme för sent satte de i alla fall till slut igång. Och efter ungefär tre låtar med melankolisk blues gav vi upp och började gå hemåt igen.
Tina med en fet-tisdag-drink! (JA, de var goda)
På onsdag morgon ringde klockan åter igen klockan nio. Men denna gång tog det inte lång tid innan någon hajade till att deras armbandsur var tio och att vi därmed hade ”försovit” oss en timme. Förbannade mobiltelefon! Förbannade GPS med för den delen! Ingrid hade nämligen dagen innan börjat flippa ut och visat fel tider, hela en timme fel faktiskt!
Men efter en snilleblixt på toan, kom Marie ut igen och började lägga pusselbitarna på plats. Musikband som spelar en timme för sent, mobiltelefon som ringer för sent, GPS som inte stämmer med tiderna alls…Och vad tror ni hade hänt? -Ja, vi hade ju självklart kört in i en ny tidszon! Det blev många skratt om detta kan jag lova!
Panama City Beach!
Åter igen väntade en dag på stranden (efter ösregnet hade gått över vill säga) och det fösta vi brukar göra när vi kommer ner till stranden är i princip att slänga oss direkt i havet. Denna dag hamnade dock Kamilla lite efter men efter bara ett antal minuter ropade de andra tjejerna från vattnet ”KAMME, SKYNDA DIG, KOM NU!!!”. Sällan har stranden skådat en sådan rusch!! Oj oj oj,..
Vad var det nu då som gjorde att hela stranden stod och pekade ut mot havet? Plötsligt ser man stora mörka saker som rör sig runt precis där alla badar. Med hjälp av utslutningsmetoden kunde man snabbt förstå att det var rockor det rörde sig om. Uppskattningsvis 50 st, på platsen där bara vi var. Eftersom somliga badade ändå så gjorde vi det med. Men efter att folk kom och sa (läs skrek) att det faktiskt var riktigta stingrockor blev man en aning osäker må jag säga. Vi vet fortfarande inte om vi lekte med döden eller inte…
På kvällen åt vi åter igen på Pineapple Willy’s och åkte sedan för att spela minigolf. Vinnaren vann en drink, och det är numera Joanna som kan inkassera en gratis sådan från oss andra i Las Vegas. Förloraren?...inte lika viktigt att nämna tycker jag!
Marie försöker blåsa i bollen i hålet sista biten! Tina försöker fösa bollen! Fusk!
När vi inte själva spelade minigolf passade vi på att underhålla oss själva mellan banorna. Det kan se ut så här:
Typiskt Marie och Martina att lägga näsan i blöt...
Med en sådan här blomma i sällskapet är det min sann tur att ingen av oss är pollenallergiker!
Joanna är numera enbent...
Hönan Agda äggade Martina rejält verkade det som...?
Kamme vill ha sina killar som farliga dinosar; stora, långa, starka och köttätande! (det är därför de håller hand)
När vi lämnade in klubborna, alldeles ömma i axlarna av alla svingar och puttar, berättade den vänliga kvinnan i luckan att innan vi åkte hem var vi verkligen tvungna att besöka LAVILLA. Vi förstod inte till hundra procent vad det var men vi beslöt oss att i alla fall ge det en chans och körde dit för att kolla in läget. Det visade sig vara ett gigantiskt uteställe. 48 barstationer, 14 dansgolv och kapacitet att ta in hela 6000 pers. Så en spontan trip dit slutade med en snabb färd hem för att byta om för att sedan åka tillbaka till Lavilla igen. Vad som alltså började som en spontan titt, slutade med den roligaste utekvällen i våra liv.
Anledningen till att det blev så lyckat var nog en blandning av atmosfären, musiken och att verkligen ingen annan skulle träffa oss någonsin igen! Första gången när vi kom in på dansgolvet fick vi nog en smärre chock! Jag säger bara såhär: Aldrig i mitt liv har jag sett så mycket "rumpa-i-skrev-dans" !! Det var som en blandning mellan en dålig rapvideo och filmen Dirty Dancing! Eftersom vi vägrade hänga på samma dansmönster , spenderade vi istället resten av kvällen/natten på att göra parodier på andra. Mycket lyckat! (vi tyckte det var roligt i alla fall)
Vi kom bland de första och lämnade klubben bland de sista! Förmoldigen är svenskar numera i Panama City Beach kända som:
1. Galna 2. Grymma på dansa 3.Svettiga
Ovan nämnda hör givetvis ihop på ett eller annat sätt!
Riktigt amerikanskt med röda plastmuggar!
Linda: behöver vi ens säga att det var bättre än Slitage? (Etagé)
Kamilla och Joanna hittade en liten kompis vid namn Ashley Smith! Riktigt trevlig och lagom lätt att lyfta, i alla fall om man är en amazonkvinna! (Hi Ashley, thank you for a funny conversation by the bar :) )
Nu när detta inlägget avslutas ligger vi i våra sängar i Pensacola. Här ska vi stanna de kommande 3-4 dagarna!
___.
-_
